Myten om
”den goda
arbetsplatsen”

Det finns myter och fördomar om stress och arbetsmiljö som är så allmänna att det är som om de är rena självklarheterna. När jag jobbar med verksamhetsutveckling och organisationsfrågor stöter jag ganska ofta på myten om ”den goda arbetsplatsen”. Förväntan på ”hur det borde vara”, eller ”hur det är överallt utom här”  Du vet, det där stället där vi aldrig satt vår fot men ändå är fullkomligt övertygande om att det inte bara finns utan dessutom är vanligt förekommande. (Även om du eller jag som sagt aldrigt sett det).

”Den goda arbetsplatsen” är stressfri. Eller i alla fall helt i avsaknad av negativ stress. Där har alla medarbetarna respekt för varandras kompetens, särart och personlighet. Där intresserar sig chefen för oss på ”rätt sätt”. På djupet när jag har behov av det, och lämnar mig i fred när jag behöver det. Där är arbetsbelastningen rätt och arbetsuppgifterna både intressanta, utvecklande och engagerande.
Inte ens på ”den goda arbetsplatsen” är lönen i topp, men den är i alla fall tillräckligt bra. Både ur beloppssynpunkt och i jämförelse med den av mina lata medarbetare som absolut inte ska ha samma lön som mig själv.

Visst har du hört om ”den goda arbetsplatsen”?

Visst känner du igen dig? Du har också hört talas om ”den goda arbetsplatsen”? Och ibland funderat på att sluta ditt nuvarande jobb med alla jobbiga medarbetare, knäppa kunder och tjatiga leverantörer? För att få börja på… just det!! ”Den goda arbetsplatsen”! Jodå, vi har alla haft de tankarna!

Men tyvärr. Låt mig komma med de dåliga nyheterna. Det är en myt, en saga och önskedröm som vi behöver som ”pyspunka” när vardagen känns trist och jobbig. Men för en del som hela tiden lever med kronisk stress i vardagen kan myten om ”den goda arbetsplatsen” bli en gigantisk stressfaktor i sig. Om du varje dag håller upp myten som en spegel mot din verklighet så måste utfallet hela tiden bli negativt. Verkligheten kan helt enkelt aldrig nå upp mot förväntan. I stället blir det en låsning i missnöje och besviskelse.

Men inte kan allt vara en myt? Det skulle ju vara för bedrövligt. Ja, självklart.  Behovet av myter finns men det gäller att förstå hur en normal arbetsplats hänger ihop och fungerar som system. Låt oss titta på några av myterna ur ett systemperspektiv. Jag tar Bowens systemteori till hjälp som metod och analysverktyg. Det är så jag arbetar på alla arbetsplatser och som inte längre uppfattas som ”den goda arbetsplatsen”. Arbetsplatser som ofta är rätt bra om vi accepterar att vi alla är en del av helheten.

En grupp växer genom olikheter – det är så vi skapar en bra vardagsmiljö. Inte genom förväntan på ”den goda arbetsplatsen”

Myten säger:

• att ”den goda arbetsplatsen” stressfri. Men inga organisationer kan fungera utan att känna ett stress och en oro för vad konkurrenter gör, vad som händer i omvärlden och vilka krav som kommer att ställas på organisation och medarbetare i framtiden
• att där har medarbetarna respekt för varandras kompetens. Men i dagens snabbt föränderliga värld är kompetens en och utbildning en vara med ett tydligt bäst före datum. På alla arbetsplatser behöver vi inse att det krävs både kompetensbehållning och kompetensutveckling för att behålla organisationens kompetensnivå. Ingen kan förväntas få full respekt för en omodern kompetens.
• att på ”den goda arbetsplatsen ” har alla medarbetarna respekt för varandras egenheter och särart. Men det är inte enkelt att arbeta med människor som tar beslut på helt annat sätt än vi själva. Och vi är inte robotar exakt lika varandra i tanke- och reaktionsmönster. Friktioner och attraktioner uppstår mellan människor. Det sker på alla normala mötesplatser.
• På ”den goda arbetsplatsen” intresserar chefen sig på rätt sätt och lämpligt mycket. Där kan nog de allra flesta bli bättre. Delvis för att vi kommit att bli allt mer digitala även i ledarskapet. Att flanera runt på företaget och sitta ner med medarbetaren har bytts ut till digital samvaro och möten online. Mer effektivt men mindre personlig kontakt. Här har vi alla olika behov och förmågor. Att hamna ”rätt för alla” är något som tyvärr hör ”den goda arbetsplatsen” till.

Så var det ju det där med lönen

Till sist lönen eller uppskattningen för mitt arbete.

För lönen är mer än bara pengar. Lönen blir det yttersta beviset på mitt egenvärde på arbetsplatsen. Det är därför lönen ALLTID är rättvis på ”den goda arbetsplatsen”.

Min erfarenhet är att lönediskussioner och förväntningar nästan alltid handlar om rättvisa och tydlighet, inte om kronorna i slutet av månaden. Som anställd ska jag veta vad som förväntas av mig för att jag ska uppfylla det som krävs, Jag ska också veta hur jag kan påverka lönesättningen för egen del. Arbeta mer? Kompetensutveckla mig? Arbeta andra tider? Men just här kan myten om ”den goda arbetsplatsen” faktiskt närma sig verkligheten. Med tydliga arbetsbeskrivningar, bra kommunikation och ett lönesystem om uppfattas som begripligt och rättvist kan en vanlig organisation faktiskt bli riktigt bra. Nästan så bra som myten kräver…

Lyssna, läsa eller arbetsbok att skriva i! Boken för din egen och gruppens förändring! Skapa förändring istället för att vänta på ”den goda arbetsplatsen”