Helt plötsligt förändrades företagandet. Omvärlden blev analog. Allt som varit ”på” blev ”av” och jag skulle tro att fler företagare än jag blev tagna med överraskning. På kort tid blev jag ännu ett ”talking head” i ett nästan helt digitalt arbetsliv. Jag undervisar redan digitalt så mediet som sådant var inte okänt eller skrämmande. Efter förra sommarens arbete med min ”Qcave” så hade jag också en bra arbetsplats. Men ändå… är det här framtiden?
… eller smart livsstilsföretagare som njuter av två världar?
Det finns mängder med fördelar med att arbeta digitalt. Att bo i norra Jämtland med kunder över hela Sverige innebär mycket resor. Det gör också att omställningen i arbetsform innebär en massa mer än enbart teknik och digitalisering. Alla dessa mil bakom ratten, all min ”vindrutetid”, är kanske inte borta, men kraftigt förminskad. Den vill jag lägga på mer kreativa saker. Det är diskutabelt om jag lyckas. Mest har det blivit städning och joggning med hunden. (Han är i och för sig lyckligt ovetande om Corona och överlycklig över nyordningen!!)
Bilden av mitt fina ”talking head” känns lite lätt falsk
Men … jag har blivit ett ”talking head”. Jag säger det med stor tveksamhet. När jag ser mig själv i helbild. Med makeup, pärlörhängen och fina kashmirjumpern och mina slitna joggingbyxor nertill så känns det lätt oärligt. Ungefär som om jag luras. Jag bygger på en illusion om vem jag är. Något som jag inte skulle kunna göra ifall jag satt där mitt emot dem i verkligheten.
Så är jag ett ”talking head” som TV-presentatörerna kallades i TV barndom? Bara ett huvud som svävar fritt och ser alldeles rätt ut men som är fixad och stylad…. Eller är jag helt enkelt en smart livsstilsföretagare som njuter av möjligheten att kombinera mina båda världar? Jag har inte riktigt kommit fram till ett bra svar på den frågan. Jag tror att jag fortfarande ligger i en förändringsprocess.
En annan arbetsform
För jag ser inte bara fördelar eller nackdelar i själva arbetsformen. I de möten där många deltar har vi blivit så duktiga att hålla oss till ämnet att vi emellanåt är som ett gäng träbockar. Jag har kommit att inse att bra möten på distans kräver mycket mer än enbart bra teknik. Det kräver nya arbetssätt om vi inte ska tappa det kreativa sidoutbytet och ”tankar som skapar tankar”. Det där som skapar gruppdynamik och nytänkande. Ingen deltagare och ingen styrelseledamot har skapat stordåd genom att vara ett ”talking head”. Det är i det lättsamma samtalen och ofta under pauserna som spännande samtalsämnen kommer upp. Det är vid kaffeautomaten som vi får höra de goda nyheterna roliga händelser.
Människan är trots allt ett flockdjur. Vi behöver närhet och relationer. Det gäller att hitta avvägningen även när det är lockande att bli ett ”talking head” i hemmiljö. Jag har insett att jag växer i möten oavsett form. Men också att jag behöver en mix av digitala och verkliga sådana. Då och då behöver jag en fika med arbetskamrater, kunder och styrelsekompisar. Jag behöver dela ett skratt och känna att jag är med hel och hållen. Kaffesnacket saknas ju när jag själv måste brygga kaffet och bara har hunden att utbyta tankar med. Där är å andra sidan livsproblemen begreppen lite mindre komplexa. Köttben – vof. Promenad – voff. Ekorre i björken – voff, voff voff……
Läs mer här om du vill bli inspirerad och skaffa en egen ”mancave” eller ”qcave” https://msimonsson.se/dags-att-skaffa-en-qcave-tjejer/
Kontakta mig ifall du har funderingar på hur du skulle kunna hitta en bra avvägning i din affärsplan så att hinner med tid för både dig själv och företaget! https://msimonsson.se/kontakta-mig/