Att leva i nådens år. Ett vackert uttryck för verkligheten i de gröna näringarna. Vi lever på nåden. På tryggheten att värmen, vattnet och fotosyntesen ska fungera. Att våra marker och träd ska grönska och ge skörd. Att vi fortsätt har en långsiktigt sund skogs- och jordbrukspolitik. Hittills har 2018 inte varit ett generöst år för bönder och skogsägare i Jämtland. Vi har sett ett år av extrema situationer. Först en snömängd utan like som omöjliggjorde ett normalt skogsbruk. Därefter en våldsamt snabb snösmältning med översvämningar som följd. Nu senast värme, extrem torka och skogsbränder. Här hemma har det varit en vecka med brandrök i luften mest var dag. Jag tror att jag liksom många skogsägare går med en klump imagen. Brandflyg flyger och spanar över mina marker var dag. Jag är kluven i min reaktion. Det ger trygghet men visar också på den höga risknivån just nu. Till det kommer den långsiktiga oron kring brukanderätten av den egna skogen. Hur ser framtiden ut för mitt skogsbrukande. Hittills är 2018 ett år utan nåd för jorden och skogen i Jämtland.
Det krävs krafttag om 2018 inte ska gå till historien som ett nödår för de gröna näringarna
För ett århundrade sedan skulle många av oss tvingats se fram emot en vinter med sotad bark i brödet. Lägg till det den redan uppkomna bristen på foder. För i tiden skulle det ha ställt familjejordbruket utan både mjölk och kött fram på vårvintern. Det är ingen större skillnad nu . Även i nådens år 2018 tvingas våra jordbrukare leva med torkans konsekvenser. Valet mellan 500% prisökning på höbalar, extra utfordring eller slakt är snarast ett val mellan pest och kolera. Dessutom drabbar det en redan utsatt bransch. En grön näring med stor osäkerhet kring långsiktigt regelverk och låg lönsamhet. Faran är att det kommer att vara strået som knäcker åsnans rygg för många i de gröna näringarna.
För de drabbade skogsägarna blir effekten än mer långtgående. På sikt växer skogen tillbaka i de brandhärjade områdena. Det kommer ändå att slå hårt mot enskilda skogsägare. Naturligtvis i form av en ekonomisk förlust. Naturligtvis kan en del av virket tillvaratas. Frågan är till vilket pris. Inget värde blir optimalt när det tvångsavverkas efter en skogsbrand. För en del är det stora delar av skogsinnehavet som över en natt gått förlorat. Det är betydande ”investeringar” i tid och arbete som bara är borta.
För många skogsägare är skogen arvet av generationers slit. Den är grunden för att förbättra livskvalitén för nästa generation. Den är mycket mer än enbart en ekonomisk resurs. Vi skogsägare gillar ”vår” skog, Vi går där under årets olika skiftningar. Kanske plockar vi bär och svamp. Eller så sitter vi på älgpass och filosoferar. Kanske går vi på skogspromenad för att se till orkidéer, växande tallplantor och djurlivet. En skogsbrand kommer att kosta på så många plan. Gården minskar i värde. Arbetet med ett långsiktigt planerat skogsbruk har i ett slag gått förlorat. Möjligheterna för nästa generation att ta över en skogsfastighet som inte kommer att ge avkastning på i värsta fall 80 – 90 år är små. Lägg till det den stora otryggheten i hur politiker ser på vår rätt att bruka vår egen skog i framtiden. Den sotade barken i brödet känns tyvärr inte särskilt avlägsen för många skogsägare.
Mitt i det pessimistiska ser jag ändå en förhoppning. och en möjlighet Kanske krävs det katastrofer för att maktens människor ska förstå värdet av ett ett levande jord- och skogsbruk. Kanske behövs det extrema förhållanden för att vi ska förstå att ett land som har ett av världens mest effektiva skogsbruk har det tack vare klokhet, engagemang och en frihet under ansvar i brukandet. Vi måste inse att vi behöver aktiva ägare även i framtiden.
Det krävs också att vi förstår att vi inte kan se på torkan, skogsbränderna och den kommande foderbristen som ett problem för enskilda jord- och skogsbrukare. Eller ännu värre, som en möjlighet att visa lämpligt engagemang ett par månader före årets riksdagsval. Vi befinner oss vid en brytpunkt för en hel näring. En näring som dessutom är grunden för vår egen förmåga till självförsörjning av livsmedel och förnyelsebar energi. Det vill till att politiker och makthavare ser den möjligheten och tar bra långsiktiga beslut för att se till att de gröna näringarna klarar av nödåret 2018.
Annars går det här året till historien som året så vi inte klarade av ta rätt beslut. Året då vi sänkte den enda stora basnäringen som är långsiktigt hållbar för vårt framtida samhälle.