Träringar, omtanke, stretch, böj, ännu mer träringar på pinnar och vattengympa…. Och hela tiden omgiven av varm uppmuntran från alla terapeuter och andra i samma situation som jag. Vi talar om rehab ”två-punkt-noll”. Här är vi inte svarta eller vita, unga eller gamla. Här är vi ”armbågar”, ”axlar”, ”ryggar” och ”knän”, allt beroende på var vår skada sitter. Själv är jag en småföretagande ”axel”. Som sådan måste jag kunna vara på topp, både med kropp och sinne När kroppsspråket fungerar är också mina åhörare med mig. Min första rehabvecka i januari tog mig hästlängder – men inte hela vägen. Nu när själva axeln börjat fungera och armen läkt ihop så vill jag mer. Jag vill ha en fungerande axel utan följdproblem, jag vill göra det omöjliga möjligt!
Jag hoppas att jag aldrig igen kommer att behöva någon rehab men ett är alldeles tvärsäkert…. Om det skulle vara så olyckligt så kommer jag att vara tillbaka här i Doljenske Toplice i Slovenien. Jag kommer att sitta här och trä mina träringar på olika pinnar igen… Inte för att jag tror att kunskapen här är så mycket mer avancerad än hemma. Däremot är flödet av ”klienter” mångdubbelt vilket gör att hela kliniken fungerar som en effektiv fabrik där jag och alla andra ”knän”, ”armbågar” och ”axlar” susar fram på ett ”löpande band” mellan de olika stationerna där vi får än den ena träningen än den andra behandlingen. Det sker i en lugn lokal by-miljö med kor och får betande inpå knuten, och med skogen som vandringsmöjlighet när resten av kroppen också behöver få sitt.
Jag är en småföretagande ”axel” på löpande bandet i en ”rehab-fabrik” som gör det omöjliga möjligt!
För mig som småföretagare är det bra att veta att det finns upplägg som kan ge mig ett effektivare alternativ. Framförallt så att jag snabbare är tillbaka i företaget igen. För småföretagaren är hälsan A och O. Funkar inte den kan vi packa ihop företaget. Återhämtningen med fokus på mätningar i förbättring i centimetrar, grader och vinklar är dessutom bra för att hålla min tävlingsskalle engagerad. Vi mäter förbättringen och den blir påtagligt enkel att läsa av. Det krävs för att hålla fokus i både nuet och framtiden under en återhämtning.
Ett har jag lärt mig tydligt under både min första rehab och nu i fortsättningsfasen – vikten av att unna mig lite egen Saffranstid® när jag inte simmar, knådas, sträcks eller trär träringar på olika pinnar… Här nere räcker tiden längre. När alla behandlingar är klara för dagen snör jag på mig skorna och går i skogen. Jag går långa rundor genom ett levande jord- och skogsbrukssamhälle. Njuter av hur kreativiteten rätt snart gör mig sällskap och formar idéer och ser möjligheter jag sällan hinner utforska hemma i min vanliga miljö. Att ”unna mig” tid för mig själv och mina egna framtidstankar för både mig privat och mitt företag verkar jag missunna mig i vardagen. Jag tror att jag inte är ensam om just den småföretagarsjukan. Rehab ”två-punkt-noll” blir företagsutveckling i betaversion!