När jag fick veta att jag skulle räkna med att inte lyfta vänster arm över mitt huvud igen bestämde jag mig för att det var fel. I min hjärna rådde det ingen tvekan om den saken. Jag ”pratar med händerna” och särskilt när jag blir engagerad. Det blir jag rätt ofta. Både i mitt styrelsearbete och när jag är kursledare. Jag kan inte tänka mig att tappa halva mitt uttryckssätt. För även om jag inte pratar så mycket ”över huvudet” så var det här med begränsad rörlighet inte en acceptabel mental bild för mig. Dessutom var jag tvungen att slippa smärtan för att kunna tänka och fungera. Att äta piller hela tiden finns inte heller i min plan. Så jag bestämde mig för att ta hjälp. Själv kunde jag avsätta en vecka att bara intensivt ägna mig åt mig själv och min framtid (just nu är jag mitt den veckan).
När målsättningar börjar uppfyllas och ljuset i tunneln blir som glittrande mirakeldamm då är det banne mig häftigt att vara med!!
Efter att ha påbörjat rehab och övningar inom det ordinarie systemet och börjat få igång rörligheten åkte jag så ner till ett medicinskt hälsocenter i Slovenien. Jag har varit här förut och kört intensivkurser/coachning samtidigt som jag har sett hur bra reumatiker kan bli på ett par dagar, liksom ryggskador. De har en lång historia av termalbad och rehabilitering av skador och operationer. Av den anledningen var det ett självklart val för mig.
Nu inne på den fjärde dagen tror jag inte riktigt att det är sant. Jag lyfter armen, skriver med båda händerna på datorn och bäst av allt – ”pratar” alldeles obehindrat med båda händerna igen. Jag har fått tillbaka mitt språk och min uttrycksförmåga och jag är så tacksam och lycklig att jag har svårt att sätta ord på det. När målsättningar börjar uppfyllas och ljuset i tunneln blir som glittrande mirakeldamm då är det banne mig häftigt att vara med!!
Att komma hit var som att få en stor spark i ändan att komma igång. När jag kom ner fick jag träffa en specialistläkare inom rehab som faktiskt hade en förmåga att verkligen förklara och svara på mina många oroliga frågor. Med henne har jag ett återbesök innan hemresan för att säkerställa fortsatt arbete när själva armbrottet är ihopläkt, om ca tre månader. Jag startade omedelbart ett specialprogram på sex dagar. Jag har fyra schemalagda aktiviteter per dag. Det är en halvtimmes vattengymnastik (vattnet avlastar tyngden av själva armen så jag kan öva leden bättre). Det är en kvart magnetterapi mot smärta (vad det än gör så har värken kraftigt reducerats redan efter den andra dagen). Det är sjukgymnastik med en sjukgymnast som verkligen jobbar med mig och drar och sträcker i mig och ger mig övningar i en halvtimme. Sist är det terapi i en maskin där armen lyfts i en fastspänd hållare och böjer upp och ner leden i tjugo minuter (ungefär som man böjer upp ett trögt gångjärn så att det ska gå lättare). Det passet avslutas med att jag ska plocka olika småsaker och lägga, fästa, eller trä på precis så högt att det nästan inte går. I ”mitt” rum är vi cirka sex armbågar, axlar och knän som delar på en sjukgymnast. Vi slåss lite vänligt om leksakerna och ropar uppmuntrande till varandra när vi lyckas trä på en sällsynt giftig kula högt upp i trädet. I rummet bredvid är det ryggar, höfter och benbrott tror jag… Vi är alla halta och lytta, i olika åldrar från olika delar av Europa och det råder en positiv och godmodig komurrens om att komma in först och få komma igång. Bara det stärker ju min egen mentala bild. Här har inga tåg gått… utan vi är alla på väg mot våra mentala mål.
Så varför väljer jag den här lösningen? Först och främst – min mentala målsättning kräver att jag jobbar på att uppfylla den. Det gör sig inte självt med en kvart om dagen. Och sedan, nej, det är inte dyrt och lyxigt. Jag betalar lika mycket när jag får en medelstor reparation på bilen – som jag ”måste ha för att klara arbetet” (och axeln är faktiskt en stor reparation i mitt arbete). Jag ser det som att jag har valt en annan reparationsverkstad som passar mig just nu. I kostnaden ingår reskostnad, hotell med frukost och middag med fantastiskt god, närproducerad mat och fri tillgång till hälsobaden. Jag går ner två gånger om dagen i det 35 gradiga vattnet för att mjuka upp och böja till min axelled. Här finns dessutom ett spa med stor, vanlig pool också – både utomhus och inomhus, och möjlighet till massage. Sanningen är dock att efter mina pass och mina bad är jag så utslagen att det är sömn och vila som gäller. Under mina kurser här har vi med glädje använt gångstigar, träningsmöjligheter utomhus och stavar och cyklar så det finns möjligheter! In på knuten finns landsbygd och lugn och ro. Det är en fridfull miljö att rehabilitera sig och uppfylla mentala målsättningar!