Det låter bakvänt men en olycka kan faktiskt skapa möjligheter. När jag för sex veckor sedan ramlade på en isfläck och bröt min axel i tre delar kunde jag inte se något positivt med det. Borta från jobb under lång tid och oförmögen att göra det enklaste kändes det rätt omöjligt. Men så här i med eftertankens tydlighet kan jag se att jag att faktiskt fick en gåva mitt i det där föga imponerade fallet.
Det var antagligen alldeles rätt tid för mig att stanna upp lite med ”egen tid”. Att kliva av från ”bruset” och prioritera lite bättre. Ibland mitt i livet är det så lätt att springa i full fart bara därför att alla andra gör det, eller för att det ”förväntas”. Men här fick jag helt plötsligt tid att planera och prioritera. Tid att läsa, utveckla mig och företaget och tid med mig själv. När jag nu går in 2017 gör jag det mer positivt laddad än på länge.
Jag tror inte på slumpen, möten och händelser sker tack vare att vi bjuder in till det – medvetet och omedvetet
Under lång tid har jag varit övertygad om att slumpen inte finns. Det som händer oss öppnar upp nya vägar att vandra. Vägar som vi söker medvetet och ibland kanske omedvetet. För det mesta finns det en hel del underliggande behov och önskningar hos oss. Önskningar som omedvetet påverkar oss i de val vi gör och de utmaningar vi antar. Vad som gör att saker sker när de sker förstår jag verkligen inte, men människor som jag träffat ”av slump” visar sig ofta ha en mening i mitt liv. Händelser som vid första anblicken verkar helt ”slumpartade” passar ofta in i ett större sammanhang på ett sätt som om de hade varit beställda. Så nej….. slumpen är inte en tillfällighet.. jag tror att vi omedvetet bjuder in händelser, möten och möjligheter.
Så min olycka där i november hade säkert också en mening. Det var verkligen dags för mig att stanna upp och omgruppera mina mål. Nu åker jag snart ner till Slovenien en vecka för fortsatt rehabilitering. Där ska jag äntligen ta mig tid att komma igång med träning och jobba på översättningen av en bok om emotionella system och om hur stress smittar mellan människor i en organisation. Nu får jag min chans att koncentrera mig på det mellan rehab passen. Kanske är det också en del av min omedvetna plan som jag ser till att genomföra – för slumpen finns inte. Det är jag alldeles övertygad om.