Anställningsintervju och löneförhandling är bland det mest skrämmande många kan tänka sig. Hur gör jag rätt intryck? Hur får jag dem att lyssna på mig? Hur väljer jag rätt formuleringar? Hur lägger jag upp det hela? Många är frågorna och svaren döljer sig i dimman vid horisonten. Jag har intervjuat många sökande på alla möjliga positioner. Jag har löneförhandlat med långt många fler. Både män och kvinnor. Gamla och unga. Korta och långa….. Hela tiden kommer frågan för mig: varför kan inte tjejerna vara lite mer kaxiga? Ok, jag vet att jag generaliserar men det är tyvärr min erfarenhet. Så här är det… Vi har killar som snackar och berättar om hur bra de är och vad de kan och gjort och… inte minst …. Vad som helst som de inte kan är de villiga att lära sig.
För mycket fokus på det man är osäker på och för lite kaxig självkänsla är alldeles för vanligt bland duktiga, nyfikna och kvalificerade tjejer
Vi har de duktiga tjejerna. Som kan lika mycket (minst) men pratar om relevanta fakta. Inte hur de varit kustjägare och kan riva skruvar ut ubåtar med tänderna eller i stridsbataljon i Norrbotten i femtiogradig kyla och rivit upp stubbar med bara händerna. Tjejerna fokuserar på utbildning och erfarenheter och de pratar tyvärr ofta (och för länge) om vad de inte kan. Och de har (för stor?) respekt för att de inte bara kan kliva in och kräva det nya jobbet, befordran eller löneökningen.
Det är mönster som jag ser upprepa sig alltför ofta. För lite självkänsla och alldeles för lite kaxighet. Vad ska vi göra åt det? Kanske en liten kurs om hur tjejer ska förbereda sig? Vad du ska tänka på. Ställ några enkla frågor till dig själv:
- Vad är du bra på? Berätta om det! Ingen chef kan ha stenkoll på vad du sysslar med hela tiden, eller hur du gör det.
- Vad innebär det för arbetsgivaren att du är bra på det? (Alltså hur gör just du en skillnad och nytta?)
- Vad tycker du är skälig ersättning för det du gör? Och jämför dig aldrig med andra – det låter bara som gnäll! Och acceptera inte att bli jämförd – du är där för att prata om dig själv och din prestation, inte resten av avdelningen!
- Fundera också på vad du kan förbättra? Hur skulle du kunna lägga upp en plan för att bli ännu bättre på det du vill göra? Föreslå utbildning och förklara vad förtjänsten är när du kommer hem.
- Tala om vad du vill och hur du tror att det kan vara bra för framtiden!
- Och vad chefen än begär så kan du också lära dig!! Det handlar bara om tid och rätt instruktioner! Och vilja med lite kaxighet!
Den här veckan undervisade jag i förhandlingsteknik för ett gäng som läser Silfs certifieringsprogram för inköpare. Under en av måltiderna fundera ett par tjejer om hur kursen kunde hjälpa dem i framtiden nu är de ”hade fått utbildningen av arbetsgivaren då kunde hon ju inte åka hem och begära löneförhöjning också”. För en gammal chef som mig är det precis tvärt om i tänket! Åk hem och tala om vilken bra utbildning det var. Vad du lärt dig och hur du nu kommer att bidra mycket mer till organisationens effektivitet/lönsamhet. Klart att du ska motiveras till att ta med dig de nya kunskaperna hem och använda dem – och det ska alla ha nytta av! Därför ska ditt engagemang och din vilja också visa sig i ditt lönebesked. Utbildning ska vara en win-win på alla sätt!