Kunskap är inte tung att bära. Det är däremot den sprickfulla ryggan packad med böcker, lunchmat, vattenflaska, pennor av alla kulörer, nötter och pulverkaffe (amerikanskt kaffe behöver få lite hjälp). Allt sådant som den moderna flickan behöver för en skoldag (just det.. ingen fjällmarsch med övernattning!). Sista dagen på andra skolåret här i Washington DC och jag har lätt ångest inför beslutet om att fortsätta eller inte inför det tredje och avslutande året. Det är mycket funderingar fast egentligen är det inte så svårt. Det är alldeles för intressant för att jag ska kunna sluta nu.
Stress och stenåldershjärnor riskerar att bli så totalt fel
Kunskap om hur stress och isolering skapar förändringar i hjärnan som direkt gör oss mer mottagliga för virus är något jag lärt mig den här gången. Hjärnan ställer in sig på att fly eller strida. Eftersom hjärnan är ett verktyg från stenåldern tolkar den att striden kommer att innebära fysisk skada, som ett bett från en sabeltandad tiger eller liknande. Alltså mycket viktigare att klara av bakterier från tigerns tänder än virus. Så kan det bli när vardagsstress kolliderar med en kropp som är byggd för ett annat liv än vi lever idag.
Arbetsmiljö och livsstil är inte alltid synkad med vår hjärna och vårt behov av att tillhöra ”flocken”. Den gruppering som vi medvetet eller omedvetet identifierar oss som ”del av”. Allt från ”familjen” till ”företaget/avdelningen” eller ”vi rökare” eller ”vi ickerökare”. I Bowens systemteori lär jag mig mer och mer om hur stress smittar mellan individerna i de här emotionella systemen och hur det riskerar att påverka oss på både kort och lång sikt. Förhoppningsvis tar jag med mig tillräckligt för förstå hur vi alla medvetet kan jobba på att vara förändringsagenter för framtiden och påverka positivt i de grupper där vi finns. I alla fall har jag redan lärt mig tillräckligt för att se resultat hos mig själv. Inte helt fel för en tjej som uppenbarligen inte kan packa en rygga vettigt och sparsamt.