Det har varit en lång, hård natt fylld med förhandling. Det är underligt hur mycket energi jag kan lägga på att förhandla med mig själv. För det var ju just det som jag höll på med nu på morgonsidan. Hmm vore det bättre si eller så… ska jag välja den eller den…. Särskilt nattetid kan min förhandlingslusta nå oanade höjder. Andra skulle kanske kalla det velighet men icke!! Här talar vi om förhandling på högsta nivå där inga tricks eller taktiker är för fula eller oetiska för att användas.
Så varför förhandlar vi hela tiden? För att varje tänkbar sten ska vara vänd på?
Och så är det oavsett tid på dygnet. Vi förhandlar hela tiden. Vi kallar det inte förhandling men vi gör alla stegen i en förhandlingsprocess. Vi samlar information, Vi sätter mål vart vi vill ta oss och funderar över strategival och taktiker att uppnå målen. Vi förhandlar hela tiden och allra mest med oss själva.
Så varför gör vi det? Ibland kanske för att vi inte tydligt satt målen. Vid andra tillfällen kanske för att vi vill vara maximalt säkra på att det ska bli totalt rätt. Bäst. 100% inte 95%!! Kanske är målen för abstrakta och otydliga. Vi får ingen signal på att vi uppnått dem. Därför måste vi testa varje tänkbart argument, smaka på varje motargument och fundera på ”what if” för att känna att troligtvis är det här ändå rätt. Något är det ju som gör att jag kan ligga och förhandla med mig själv i timmar.
Vad jag förhandlar om som kräver så mycket??!! Svaret är enkelt … packningen till årets vandringsresa. Så svårt och ändå så enkelt.