Den kallas ”den femte årstiden”. Tiden som gör det värt att leva här uppe i kylan och mörkret. Då när vårkänslor börjar vakna till liv och det mesta blir enklare. När dagarna blir längre och solen börjar värma i dagsmejan. Det droppar smältvatten från taken på dagen bara för att frysa till istappar igen under natten. För mig är den femte årstiden något alldeles extra. Tiden räcker plötsligt längre och kreativiteten blir intensiv. Nu börjar jag planera för nöjen och inte bara arbete. Det är som om en del av min hjärna, den med lusten till livet, vaknar till ur vinterdvala och vill komma igång. Det är nu ingenting är riktigt omöjligt, bara olika svårt.
när lusten till livet vaknar ur vinterdvalan
Jag fascineras av i hur hög grad vi människor påverkas av naturens skiftningar. Jag funderar också på hur våra envisa försök att vända natt till dag och krympa på sömn och annan återhämtning påverkar oss på ett djupare plan. När det nu känns så fantastiskt bra att gå ut i den värmande solen och ladda batterierna. De där inre, mentala batterierna. Läste just att svenska forskare har visat hur sömnbrist faktiskt skapar en nedbrytningsprocess i hjärnan. Viktiga processer där minnen och upplevelser bearbetas och lagras skadas, och risken för demens ökar. Inte underligt att det blir något fel när vi inte tar oss tid att njuta av både dygnets rytm och naturens skiftningar. Det gäller att ta vara på ögonblicken när solen och ljuset är här igen.… I den femte årstiden.