Jag möter henne ständigt. Både inom mig själv och hos andra. Den där ”Duktiga Flickan” som vet hur det borde vara. Hon som har målsättningar som ingen klart tänkande människa skulle acceptera. Hon som så väl vet att det sällan eller aldrig räcker med BRA NOG. Efter alla år med ledarskap och fördjupningar i beteendevetenskap vet jag också vad det beror på. Belöningssystem och strategier från barndomen påspätt i utbildningssystem, på arbetsplatser och i hemmet. Ändå spelar ingen roll om jag förstår. Den där flickan och alla hennes kamrater lever i högönsklig välmåga inom många av oss.
hon som aldrig säger ”nej jag kan inte” för att det är viktigare att prioritera den egna tiden
Men nu är det nog. Antingen får hon ändra sig eller så säger jag upp bekantskapen. För jag tröttnat på henne, hennes eviga gnat och jämförelser med andra. Vad vet hon som aldrig är nöjd? Hon som aldrig tagit ledigt mitt på dagen för att bara njuta av vädret. Hon som aldrig sagt ”nej jag kan inte, när hon behöver prioritera sig själv.” Hon som aldrig är lycklig i vetskapen om att det räcker. Nej låt oss bygga självkänsla i vetskapen om att vi är bra nog!
Madeleine Albright ska ha sagt att ”Det borde finnas en särskild plats i Helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”. Jag tycker att det borde finnas en särskild plats i Himlen för kvinnor som hjälper varandra att bygga en bra självkänsla!