Efter en alldeles för lång förberedelseprocess har jag kommit till skott. Jag har skaffat bin. I åtminstone femton år har jag haft en dröm om bisamhälle och egen honung. Men aldrig kommit mig för att gå från ”drömläge” till ”målsättning”. Det är konstigt att det ibland ska vara så svårt att ta det där sista steget. För mig är det verkligen så. Jag har tagit många små steg på vägen. Jag köpte en begagnad bikupa. Jag gick på introduktionsträff. Jag läste om biodling. Men… jag skaffade inga bin. Det var det där sista som fattades. Det avgörande steget.
jag ser mina bin överallt, små energiska rackare i full produktion
Och så en dag i våras bestämde jag mig. Helt plötsligt, utan förvarning. Dags att låta drömmen bli verklighet. Nu har dom kommit hit, mina första bin. Jag är redan helt fascinerad. Och okunnig. En klok man sade till mig ”oroa dig inte, bina fixar till det du gör fel”. Det låter lovande. För nu har det börjat handla mer om bin och bisamhället än honung. Jag ser mina bin överallt på gården och det är en skön känsla att min dröm bidrar till balansen och utvecklingen i den alla närmaste miljön här hemma. Så jag måste fråga mig…. Var det så svårt att låta en dröm bli verklighet? Steget var trots allt inte så väldigt långt. Kanske handlar det bara om att verkligen sortera vad som ska vara drömmar och vad jag vill se till blir verklighet. Det spelar ingen roll hur mycket jag jobbar med det egna strategiska ledarskapet, det finns alltid potential att bli bättre. Att våga tänka och göra annorlunda!