Nu beslutsvåndan över. Papperen är inskickade, och säkerhetslinan kapad. Jag fortsätter studera i Washington ett år till. Det har tagit mig månader av vägande av för- och nackdelar. Av kostnader mot nytta och av analys av ”kul-faktorn”. Månader för att komma fram till samma beslut som min intuition vetat hela tiden. Att det är rätt att fortsätta studera och fortsätta fördjupa mig i hur olika grupper eller ”emotionella system” beter sig under tryck. Kanske framförallt hur det kommer sig att individer kan vara så tydliga ”förändringsagenter” i ett sådant system. Enskilda individer som driver på eller sänker den totala stressen genom sitt eget beteende.
lugnet i promenaden till Georgetown i gryningsljus är en meditativ uppstart på studiedagen
För min egen del innebär det utbyte med andra som jobbar med Bowen’s systemteori och att få impulser. Vad händer på andra ställen? Kan vi lära av varandra? Det handlar också om att vara på plats i Washington D.C. en vecka då och då och få nya intryck. Lugnet i promenaden i gryningsljuset medan storstaden vaknar. Att gå tillbaka från studiedagen mitt i pulsen i händelsernas centrum. Jag prioriterar att fylla och förnya med kunskap och också med en dos ”kul-faktor”… Varför ska det då vara så svårt att ta ett så enkelt beslut? Är det för att det inte riktigt är ok att ”unna mig”?