Jag började min vandring mot Santiago de Compostela igår. Igen. Den här gången går jag den portugisiska leden. Det här är min gåva till mig själv. Det är egenutveckling och möjlighet att stanna upp i tillvaron. För mig handlar det om att komma i takt med naturen och min naturliga förmåga till förflyttning och att ta in nya intryck. Det handlar också om glädjen i att nå fram, att uppfylla tydliga, nåbara delmål.
jag unnar mig min egen Saffranstid®
För ett antal år sedan skapade jag mentorprogrammet Saffranstid®. När tillvaron är som en grå oformlig deg så är det läckert att tänka på hur en nypa saffran kan sätta smak, doft och inte minst underbart vacker färg på hela degen. Jag tror det är samma sak med oss människor. Vi behöver stanna upp för att få färg och lust i tillvaron. Vi behöver stanna upp och smaka på livet.
Därför tar jag paus från stressen, springet och den omöjliga tidsplaneringen och gör som Ferdinand.. Jag sätter mig under korkeken och doftar på blommorna. Om det är det jag känner för. Jag vandrar min egen Camino. I min egen takt. Jag njuter av att ha tid att tänka. För som Bodil Jönsson så klokt sagt. Tankar tar tid. Om vi inte ger oss själva ställtid ibland riskerar tillvaron att bli som den där grå-beiga, rätt oattraktiva. degen. Därför unnar jag mig min egen Saffranstid®!