Det börjar dra i både mig och kängorna! Det blir Santiago de Compostela igen. Förra året gick jag sista delen av den Franska leden så den här gången blir det den Portugisiska – och i båda fallen i Spanien. Varför då kan man fråga sig. Missade jag något förra gången?
Everybody has their own Camino sade en man jag träffade.
Min Camino handlar om meditation och perspektiv. Bodil Jönsson skrev att ”Tankar tar tid” – mina tankar verkar dessutom vilja ha närhet till naturen. Oavsett om det är en vinterdag här hemma i Jämtland eller på väg i fotspåren av de pilgrimer som vandrat till Santiago de Compostela sedan 800-talet. På pilgrimsleden fascineras jag av historien, av de leprasjukhus från 1100-talet som kan ses utmed leden. Under mer än tusen år har människor vandrat här och sökt sina egna tankar och mål.
I mitt arbete möter jag många frustrerade människor i olika grupper. Det intressanta är att det nästan har alla gemensamt är otydliga mål och att deras tid inte räcker. De upplever stress och press i vardagen såväl på arbetsplatsen som privat. Det finns så många ”borden” och ”måsten” och för lite tid för eftertanke och perspektiv. Vad de flesta glömmer är att tiden är nu. Det gäller att ta sig tid för tankar. Att skapa eget utrymme.
Förra årets vandring gav mig mycket tid för tankar och energi. Därför blir målet Santiago de Compostela i år också.