Duktighet är verkligen kontraproduktivt. När det mycket på gång snurrar duktigheten riktigt snabbt. Då kan det till och med bli riktigt ineffektivt. När man är i full fart är det lätt att falla för ”kicken” och snurra ännu lite fortare. Hinna med ännu lite till.. ”Jag ska bara…”
Den här veckan är jag student igen. Det är fortsatt fördjupning om stress och hur emotionella system påverkar oss både individuellt och i grupper och organisationer. Så för att bekräfta sanningen lever jag inte som jag lär. Förra veckan maximerade jag för säkerhets skull både logistiken (det handlar om att åka runt som ett skållat troll), och arbetsinsatsen (det gäller att tro att det går att boka in varje minut). Nu sitter jag här och har hämtat andan, och är genuint förvånad över hur korkad min planering var.
det är illa när man blir genuint förvånad över hur korkad den egna planeringen kan vara
Idag har jag därför unnat mig en alldeles egen decembersöndag i Washington. Det innebar en härlig långpromenad och i stundens ingivelse – ett besök hos en vietnamesisk manikyrist. Resultatet är spännande. Uppenbarligen har jag oväntat funnit ett sätt att bli lite mer närvarande i ögonblicket. Att arbeta på dator har nämligen nu blivit ett litet elände. Jag har inte bestämt mig för hur utvärderingen av manikyren blir men hittills är försöket spännande. Duktiga flickan håller på att få slag så den effekten är i sig rätt uppmuntrande!