Efter fyra intensiva studiedagar är jag överfull av inspiration och kunskap. Jag ser strukturer och tydlighet i våra beteenden och känner att jag både lär för andra och lär för livet. Systemteorin betraktar systemet i första hand och individen enbart som en del av systemet. Det känns som genomgående i livet också, där vi är delar av olika emotionella system. Oavsett om det gäller arbetet, familjen, kompisgänget eller styrelsen. Inom det systemet agerar vi ofta utan att tänka, vi reagerar direkt i respons på andras beteenden. Det är spännande att fundera över hur jag kan vara den positiva (eller negativa) förändringsagenten i något av mina system.
det intressanta är att se systemet, gruppen eller familjen snarare än individen
Dagarna på Centret är inga åtta timmars arbetsdagar. Ambitionsnivån är hög och jag märker hur mentalt tröttande det är på behovet att promenera i timmar under tidiga morgonen och sena kvällen. Kropp och själ måste hamna på samma uttröttade nivå.
Det känns avlägset nu men i månader förhandlade jag med mig själv om jag skulle läsa ännu ett år här borta. Jag kan förhandlingsteknik så varje fint och taktik användes. Varje mottaktik och retoriskt grepp användes i försvaret innan jag beslutade mig. Tänk att det ska vara så svårt att ”unna sig” det som är så nyttigt både för mig och mitt arbete? Varför ska det vara tråkigt för att det ska kännas ”riktigt” nyttigt? Det är frågor som jag brottas med under mina långa vandringar i kvällningen.