Två dagar… eller två timmar av två dagar. Det var allt som behövdes för att jag skulle uppleva hur biologi, fysik och beteendevetenskap gick ihop och blev till ett hopp för framtidens ledare. Min slutsats grundas på gräshoppors, fiskars och människors kollektiva beteenden. På forskning som sker just nu som bekräftar Bowens systemteori som den formulerades för många decennier sedan. Sorgligt att grundaren själv inte får uppleva när vetenskapen äntligen når ifatt visionen.
Att verkligen inse att vi är ett djur bland alla andra skulle de flesta av oss behöva komma ihåg lite mer ofta. Vi är reaktiva, flockbenägna, lättstressade av varandra och inte alltid så djupsinnigt tänkande innan vi handlar. Ett djur bland andra djur. Låt vara med relativt stor och sofistikerad hjärna men för övrigt rätt dåligt utrustade att överleva ute i naturen på dess villkor. Ingen päls, inga bra färdigheter att sortera verkliga och inbillade hot från varandra och tyvärr inte särskilt objektiva i vårt sätt att se och förhålla oss till omvärlden. Så vi lever i emotionella system, olika typer av mindre och större grupperingar där vi anser oss ”höra till”. På så sätt är vi skyddade av att vara en i mängden.
Så är det med gräshoppan också. Problemet är när det blir för många gräshoppor. Då ger de sig ut på marsch mot nya, bättre och matnyttigare territorium. I ordnad tropp och med bra fart förflyttar de sig i värsta fall från Västafrikas kust ända bort till Indien. Tänk vilket fantastiskt ledarskap som krävs för att åstadkomma den sortens ordnade marsch… Eller….
Är det en ledarfisk som ändrar stimmets inriktning eller är det stimmet som får fisken att följa alla andra?
Huvudtalare på Bowen Familycenters ”Spring Conference” i Washington var Dr Iain Couzin från Max Planck Institutet (Oxford och Princetown). Han har djupdykt i kollektiva beteenden. Det är beteenden där alla individerna gör likadant men inte alltid förstår varför. Eller uttryckt på ett annat sätt, där den kollektiva intelligensen är större än de enskilda individernas enskilda intelligenser sammantaget. Det är fiskstims samordnade rörelser och fågelflockens sköna följsamhet, babianers förflyttningar och människors reaktioner.
Det visar sig att ledarskapet inte är så enkelt, vad gäller gräshopporna så handlar det om att de blir kannibaler när födan tar slut. Alltså gäller det att springa fortare än kompisen bakom så att man inte blir middag. Det gäller också att hålla rätt avstånd till de hungriga grannarna på var sida…. Alltså rör sig hela hopen i perfekt samordning.. ingen vill bli uppäten bakifrån…. Alldeles fascinerande enkelt.. men inte ledarskap såsom vi vanligen tänker.
Vi lever i en värld som är inriktad på individen och individen i gruppen. Men hur mycket bestämmer vi själva egentligen och hur mycket handlar det om att vi bara ”följer med strömmen”? Vad ställer det för krav på framtidens ledare? Kan vi påverka om vi verkligen vågar stå upp för det vi tror på? Absolut. En riktigt starkt pådrivande individ kan få med sig hela hopen – oavsett om det sker från ledarpositionen först (visa vägen) eller sist (driva på). Men då handlar det om att medvetet våga stå för det viktiga. Att stå för egna principer och våga gå åt ett eget håll – och hålla fast vid den egna övertygelsen. Det är stressande, konfliktladdat och jobbigt. Men vill vi så kan vi vara positiva förändringsagenter både för oss själva och för andra. Det handlar om ett tydligt personligt ledarskap. Och där såg jag det verkliga ljuset i tunneln!
För den som vill veta mer om gräshopporna och Dr. Iain Couzin Collective behavior https://youtu.be/_2WqH_HUxz8
Eller mer om Bowens systemteori https://thebowencenter.org/