nonet

Dagen när omvärlden tystnade

Det var totalt Teliaavbrott här hemma i förra veckan. Det innebar att omvärlden försvann ur mitt liv. På ett ögonblick var mitt internet, min TV, min telefon, paddan och värst av allt .. mobilen döda. I flera timmar. Det var fascinerande att inse hur hjälplös jag blev. Jag är uppenbarligen beroende av möjligheten att alltid – när som helst när jag så önskar – kunna uppdatera mig på allt från läget i Brexitdiskussionerna till hur jag bäst ska kunna använda mina överblivna äggulor. Jag förväntar mig att världen ska finnas ett knapptryck bort när jag har tid för den. Absolut inte att jag ska behöva anpassa mig och mina tider till den. Det var ett spännande uppvaknande att ett par timmars nätfri tid skulle kännas så bakvänt bara för att jag inte hade fått välja den själv. Däremot åker jag till Spanien och Tyskland och går ut och fotvandrar för uppnå lugnet… men visst ja…. Jag har ju mobilen med mig – även om jag — just det ja också… har valt att inte ha den på just under vandringen.

Jag förväntar mig att världen ska stå till förfogande när jag så önskar! Och blir lätt hjälplös när så inte är fallet.

Inte underligt att bland det första som sker vid ett kuppförsök som i Turkiet är att stänga ner sociala nätverk. Det handlingsförlamar oss rätt effektivt. Hur ska jag nu kolla med vänner och bekanta vad som är på gång? Våra handlingsmönster och vanor förändras just nu snabbare än någonsin tidigare i vår utveckling. Det är i grunden ändrade konsumentbeteenden. Vi går från vanan att följa med (regler, produkter, och arbetssätt) till att förvänta oss individualiserade lösningar, erbjudanden och produkter för just oss själva.

Det är något som kommer att totalt förändra våra arbetsplatser och synen på chefer och ledarskap. Det kommer att vara svåra men också fantastiskt intressanta tider. Gamla regler och gamla sätt att vara, göra och styra kommer inte att fungera i en organisation med medarbetare som är bättre än någon tidigare generation på att hantera stora mängder information snabbt och effektivt. Det kommer att behövas ledare som förstår att samla, stabilisera och entusiasmera individerna och deras verktyg. Vi kommer att behöva medarbetare som förstår värdet av balans i tillvaron. Balans mellan verktyg och vardag. Mellan egen tid och arbetstid. Med balans återtar vi kontrollen över våra egna liv och vår stress istället för att vara slavar under våra verktyg. För nätet finns till för oss, inte för att vi ska känna oss utanför och avstängda om det faktiskt går ner några timmar en dag i juli.

För mig var det därför rätt nyttigt att få nätet nedkopplat några timmar den här julidagen. Det innebär att jag i alla fall fick insikten om att det går bra att gå ut och ”bara vara” emellanåt. Att liksom tjuren Ferdinand sitta under ett lämpligt träd och dofta på blommorna. Att ta tid för mina egna tankar och slutsatser. Sedan kan jag ju fundera över hur det hänger ihop med att jag tycker att det är ett lämpligt ämne på bloggen. På nätet. Såhär en julidag.

 

 

Inga kommentarer än.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Vi använder cookies